Jo jag har funderat och funderat, kommer fram till samma sak helatiden. Men ändå lever jag inte upp till det, och vad är dett för spännande? Jo om man inte kan få den man vill ha, så kan det ju lika gärna va. Men varför gör jag inte så då? Jo för jag är ett hopplöst fall, jag menar jag vet ju lätt vem som är min absoluta drömkille antagligen är det fler som vet det men inte han. Tack och lov! Men han borde kunna räkna ut det med röven eftersom jag får tunghäfta och blir jättegenerad när jag ser han. Klara typ av att klämma fram ett: Hej, allt bra? Sen håller jag på att skämas ihjäl! Och det är ju mer än riktigt pinsamt, jag menar i vilken ålder var man så då? Tur som är eller synd som är ses vi inte så ofta då han bor på annan ort (Givetvis hemlig ort), vi hade riktigt bra kontakt förrut men tyvärr har den blitt sämre. Kan ju vara för att jag kan säga vad som helst sålänge jag inte ser honom. Men sen är jag jättetråkig in real life.
Ja jag borde ju då låta bli att träffa andra (träffar inte andra i den bemärkelsen alla andra tror, helt oskyldigt) och tala om detta för den här mannen istället då, men klart som är gör jag ju inte det. Istället är jag väl nått utav en sökare, and so on.. I hopp om att jag skulle träffa någon annan att lägga min tid på, som jag antagligen tror är den rätta istället. Men allvarligt talat Jennie? Går det bra eller? Det vet vi ju alla att det inte gör det. För det enda jag blir är ju dumpad eller dissad helatiden. För vad sen då? Jo småbrudar, jag menar så jäkla hemsk kan jag väl inte vara. Men vet inte hur det där skulle vara, det är ju bara nått av en dröm som allt annat knas jag har för mig. Men ska försöka mig på att låta bli allt det där med "Kärlek" som det så fint kallas. Säg till när kärlek blivit sådär fint och bra som den är på film?
PLUS att jag inte ens har tid för någon karljäkel, för jag har bestämt att jag ska bli rallyproffs lycka till? I alla fall så har jag inte tid med sånt tjaffs då..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar