- en härlig dag, och en sorglig sömnlös natt..

Igår var en härlig dag trots allt! Gick upp och gjorde iordning mig i lugn och ro. Sen tog jag Volvon och styrde mot ålberga, på vägen stannade jag vid kyrkan. Där även broder med familj stannade till samtidigt. Vi gick upp till minneslunden och tände ett ljus och jag hade även köpt med mig en ros. Det kändes nästan som du log mot oss, varje gång jag varit där har jag känt mig lite tung. Men igår kändes det lättare på något vis.

Sen körde vi vidare till farmor där det bjöds på massa gott fika. Hon fick även en liten skål med fin choklad av mig. Och av bror med familj fick hon en strut gammeldagsa karameller (supergoda). Alla 5 kusinerna på pappas sida droppade in, och även mor å far, syster med barn. Vi kikade på kort från gran canaria resan vi gjorde 2001. Då du fyllde 70 år, tänk att det är 10 år sedan! Och som vi sa, det var inga fel på den 70 åringen inte, klättrar upp på en mur som inte va allt för bred å går balansgång när vägen är fylld med vatten! Var ju till och med så att vi var med om en naturkatastrof i form av skyfall och åskväder. JÄKLAR va vatten säger jag bara! Men allt gick ju bra, och faster fira till å med med en resa tillbaka (semester).

Efter den filmen blev det blandad film, när vi barn var små. Tidigt 90 tal, å fy fasen vad små vi var! Men rätt söta ändå, och jag kan bara säga att jag är otroligt glad för den uppväxt jag haft. Att du varit en del av den och ställt upp och gjort så mycket för oss barnbarn! Vi kommer aldrig att glömma det! Vår älskade farfar skulle fyllt 80 år igår, men tyvärr är livet så himla orättvist ibland!

Jag var verkligen glad igår, var rädd innan att det skulle bli jobbigt. Men det kändes så bra när vi satt där tillsammans allihopa! Dock blev dagen kväll och sedan natt. Jag kunde bara inte somna, minnena kom bara fler och fler och tårarna började rinna. Tysta och försynta, men det fanns ingen hejd på dom. Blir väl kanske så när man inte får sörja färdigt...


Du är saknad och älskad Lars Eric Hartzell <3

- Måndag...

Känner att jag bara bloggar för mig själv nuförtiden, när jag behöver skriva av mig lite. Senaste tiden har varit tuff, har varit hos doktorn med mina onda leder. Dock tyckte ju inte han att jag hade haft ont länge. En månad är ju ganska kort tid tydligen, men det kan jag lova att det INTE är! Inte när man är den som har ont, men förra veckan blev jag säng/soffliggandes hela veckan med huvudvärk å lite yr på nått konstigt sätt. kan ju vara kroppens sätt att säga "STOPP DÄR DIN JÄVEL, NU VILL JAG ALLT VILA LITE!!!"

Pigga på mig till torsdagen och fredagen var jag med hemma för att ta det lugnt. Skulle köra ner bilen till karln för att han skulle tvätta den efter jobbet. Och kom till kneipenrondellen där jag blev påkörd av en gammal tant. Men jag förstod nog inte riktigt vad som hände där och då. Men min bil klarade sig med några skråmor i plasten, om inte dragkroken blivit krokig. Ska åka till broder i veckan å skriva i en skadeanmälan. Ifall det det skulle bli något, kan va bra om jag pajar med. Risken finns ju om man säger så.

Allt släppte när jag kom ner till Marcus jobb, så blev det en lugn kväll hemma med mat å god efterrätt. Gott sällskap av Martin och Rasmus med. I söndags var det pappas dag, stannade och köpte med en fin tårta med. Snabbstopp vid kyrkan å tände lite ljus för saknade <3 fikade med far å bror med familj. Sen bar det av till garaget, där papps å Marcus skulle lägga om däck och byta på Volvon. Å jag baxade ut rallybilen för tvättning, kom dock inte längre än till att få av alla däck. Det sista slant jag med så mitt vänstra långfinger kom i kläm mellan fälgen och bromsskivan. Kan inte ens beskriva med ord hur ont det gjorde. Men det slutade snart igen, när fick av mig hansken å såg blod och att halva nageln var blå förstod jag att det var bäst att gå upp till killarna.

In kom jag å dom såg ju direkt att nått va fel, men allt jag hann säga va att jag gjort mig illa å hålla upp fingret. Sen blev jag varm och kände hur nacken började sticka så jag lyckades gå in och sätta mig på kontoret. Lägga huvudet på sne? Vakna till strax igen å hörde M långt bort säga något. Kvicknade snart till igen å fick skjuts hem till mor där jag låg på soffan någon timma eller 2. Fick hjälp av värdens bästa att tvätta bilen å få på däcken igen. Vidare till M's pappa, sen hem å hyrde en film. Kunde dock inte sova inatt trots starka värktabletter.

Jävligt hård dag på jobbet JÄVLIGT ont, trött å fy fan vill jag bara säga! Har försökt vila den jag kom hem. Visst det går ju men absolut inte slockna en stund. Det går inte!? Hoppas på en bättre natt.