Klagoblogg..

Jahopp, då va jag här igen då! Känns som jag bara skriver när jag vill skriva av mig, men ibland behöver man det. Idag är jag trött, varit ute på 1 1/2 timma, solat och även gjort en massa andra träningsövningar. Känner mig lite nere och deppig på något vis, känns som jag just nu alltid försöker ha skenet uppe. Men känns inte riktigt som jag får tillbaka så mycket som man vill. Känns som alla människor runt en snackar en massa jävla skit bara, och letar verkligen fel. Jag börjar bli så jävla less på att höra, gör nått åt saker istället och säg vad fan du tycker istället för att hålla påse massa jävla hitta fler fel lekar! Men vissa människor verkar ju passa jävligt bra, snacka om att snöa in!! Snöa gärna in på folk som snackar en jävla massa skit å hoppas du får tillbaka en dag. Falska vänner är inget väl inget man vill ha? Jag känner i alla fall mest att jag bara skiter i allt snart. Blir heller inget firande av 25årsdagen. Orkar som sagt inte göra allt själv å inte för folk som ändå bara ska komma å ha en dålig attityd. Bättre att lägga energi på andra som förtjänar att bli ordentligt firade istället! Nej nu är det dags att torka alla tårar och le igen! Finns dom som har det så mycket tuffare, skrämmande hur folk kan göra och bete sig mot de som dom älskar mest! Finns två tjejer som jag beundrar nått fruktansvärt! Tänker på er så otroligt mycket nu! Slutklagat!!

Tuffa tider!

Ibland får man bita i det sura äpplet, men ibland känns det lite väl surt. Men det är bara bita och se glad ut antar jag. Tänk om man bara kunde få bestämma lite mer hur livet skulle se ut själv! Men tyvärr är det inte så det fungerar i alla lägen!

Jag hatar att känna mig dålig, men tyvärr ställer jag väldigt höga krav på mig själv. Samt att jag kanske tar åt mig för mycket av sånt man ska stänga av och strunta i. Men jag ska inte klaga!


För det finns dom som har det så mycket värre, och jag skänker er så himla många tankar varje dag! Livet har så otroligt konstiga vändningar ibland, och det kan man verkligen inte förstå :(

Men det är klart jag finns här för dom som behöver det, och faktiskt finns där för mig med. För man orkar inte bara ge...

Att man kan bli så sjuk..

Sjuk av avund, eller vad nu problemet är. Jag kan inte kalla mig avundsjuk heller, mer besviken och ledsen. Vilket är fel av mig med, det är nog det som tar mest. Att jag känner mig så skyldig för att jag känner som jag gör, sen i fredags har jag gått med gråten i halsen och inte sovit så gott. Varför ska vissa människor bara glida förbi, och bara få, få och få. Fast dom inte sköter sig? Å varför ska man ständigt bli påmind om att man är sämre för att man inte har en massa allt som dom andra har? Uppenbarligen är man inte lika mycket värd.


Men å andra sidan har jag nog alltid känt så, att jag är sämre än alla andra. Vissa glider igenom livet på en räkmacka, och klarar allt. Medan jag fan får kämpa som en gris när det gäller allt å inte fan kommer jag någonstans för det! Jag står kvar och trampar, spelar ingen roll om man visar framfötterna för det är fan ingen som tackar en eller bryr sig för det. Det värsta nu är att jag aldrig kan erkänna eller säga något om hur jag känner. För det är så underbart snällt ändå, därför vet jag att jag inte får känna som jag gör. Och jag vill aldrig såra den underbara människa, som jag bryr mig så mycket om. Men det är ju inte alla som gör och det är där skon klämmer! Jag bryr mig och inte ni, men ändå är jag sämre, fast ändå inte. Blä å fy fan vad kasst samvetet är att ha ibland! Man vill bara spy ut det eller nått. Men vissa människor har ju inte ens nått! Så jävla sjukt med någon som ska vara så nära men som man egentligen bara vill ge världens fetaste utskällning! Men det skulle nog inte hjälpa, det har gått för långt. Och det känns jobbigt att ens va i närheten nu känner jag.

Tårarna bränner bakom ögonlocken, hela dagarna nu. Kommer det sluta?

- en härlig dag, och en sorglig sömnlös natt..

Igår var en härlig dag trots allt! Gick upp och gjorde iordning mig i lugn och ro. Sen tog jag Volvon och styrde mot ålberga, på vägen stannade jag vid kyrkan. Där även broder med familj stannade till samtidigt. Vi gick upp till minneslunden och tände ett ljus och jag hade även köpt med mig en ros. Det kändes nästan som du log mot oss, varje gång jag varit där har jag känt mig lite tung. Men igår kändes det lättare på något vis.

Sen körde vi vidare till farmor där det bjöds på massa gott fika. Hon fick även en liten skål med fin choklad av mig. Och av bror med familj fick hon en strut gammeldagsa karameller (supergoda). Alla 5 kusinerna på pappas sida droppade in, och även mor å far, syster med barn. Vi kikade på kort från gran canaria resan vi gjorde 2001. Då du fyllde 70 år, tänk att det är 10 år sedan! Och som vi sa, det var inga fel på den 70 åringen inte, klättrar upp på en mur som inte va allt för bred å går balansgång när vägen är fylld med vatten! Var ju till och med så att vi var med om en naturkatastrof i form av skyfall och åskväder. JÄKLAR va vatten säger jag bara! Men allt gick ju bra, och faster fira till å med med en resa tillbaka (semester).

Efter den filmen blev det blandad film, när vi barn var små. Tidigt 90 tal, å fy fasen vad små vi var! Men rätt söta ändå, och jag kan bara säga att jag är otroligt glad för den uppväxt jag haft. Att du varit en del av den och ställt upp och gjort så mycket för oss barnbarn! Vi kommer aldrig att glömma det! Vår älskade farfar skulle fyllt 80 år igår, men tyvärr är livet så himla orättvist ibland!

Jag var verkligen glad igår, var rädd innan att det skulle bli jobbigt. Men det kändes så bra när vi satt där tillsammans allihopa! Dock blev dagen kväll och sedan natt. Jag kunde bara inte somna, minnena kom bara fler och fler och tårarna började rinna. Tysta och försynta, men det fanns ingen hejd på dom. Blir väl kanske så när man inte får sörja färdigt...


Du är saknad och älskad Lars Eric Hartzell <3

- Måndag...

Känner att jag bara bloggar för mig själv nuförtiden, när jag behöver skriva av mig lite. Senaste tiden har varit tuff, har varit hos doktorn med mina onda leder. Dock tyckte ju inte han att jag hade haft ont länge. En månad är ju ganska kort tid tydligen, men det kan jag lova att det INTE är! Inte när man är den som har ont, men förra veckan blev jag säng/soffliggandes hela veckan med huvudvärk å lite yr på nått konstigt sätt. kan ju vara kroppens sätt att säga "STOPP DÄR DIN JÄVEL, NU VILL JAG ALLT VILA LITE!!!"

Pigga på mig till torsdagen och fredagen var jag med hemma för att ta det lugnt. Skulle köra ner bilen till karln för att han skulle tvätta den efter jobbet. Och kom till kneipenrondellen där jag blev påkörd av en gammal tant. Men jag förstod nog inte riktigt vad som hände där och då. Men min bil klarade sig med några skråmor i plasten, om inte dragkroken blivit krokig. Ska åka till broder i veckan å skriva i en skadeanmälan. Ifall det det skulle bli något, kan va bra om jag pajar med. Risken finns ju om man säger så.

Allt släppte när jag kom ner till Marcus jobb, så blev det en lugn kväll hemma med mat å god efterrätt. Gott sällskap av Martin och Rasmus med. I söndags var det pappas dag, stannade och köpte med en fin tårta med. Snabbstopp vid kyrkan å tände lite ljus för saknade <3 fikade med far å bror med familj. Sen bar det av till garaget, där papps å Marcus skulle lägga om däck och byta på Volvon. Å jag baxade ut rallybilen för tvättning, kom dock inte längre än till att få av alla däck. Det sista slant jag med så mitt vänstra långfinger kom i kläm mellan fälgen och bromsskivan. Kan inte ens beskriva med ord hur ont det gjorde. Men det slutade snart igen, när fick av mig hansken å såg blod och att halva nageln var blå förstod jag att det var bäst att gå upp till killarna.

In kom jag å dom såg ju direkt att nått va fel, men allt jag hann säga va att jag gjort mig illa å hålla upp fingret. Sen blev jag varm och kände hur nacken började sticka så jag lyckades gå in och sätta mig på kontoret. Lägga huvudet på sne? Vakna till strax igen å hörde M långt bort säga något. Kvicknade snart till igen å fick skjuts hem till mor där jag låg på soffan någon timma eller 2. Fick hjälp av värdens bästa att tvätta bilen å få på däcken igen. Vidare till M's pappa, sen hem å hyrde en film. Kunde dock inte sova inatt trots starka värktabletter.

Jävligt hård dag på jobbet JÄVLIGT ont, trött å fy fan vill jag bara säga! Har försökt vila den jag kom hem. Visst det går ju men absolut inte slockna en stund. Det går inte!? Hoppas på en bättre natt.

Helgen :)

Helgen har gått åt till att kika på bror som körde rally igår och det gick ju finfint! Tvåa blev han vilket jag tycker va mycket bra! :) Sen kom Olof och Annie hit på kvällen,då vi käka spicy hot å hyrde en film :) mycket trevligt! Idag blev det en spontantripp till Vingåker, som slutade med en ny jacka till Marcus, nya skor till mig och nya fina tallrikar hem hit :) sen hem och laga mat å nu ska jag iväg och träna :)

Tiden går...

Ja fy fan vad tiden går! Känns att man börjar bli gammal, eller ja just nu känner jag mig som en pensioner! Trött/ont i lederna, mest fotlederna, ont i huvudet varje dag. Så trevligt att få höra flera gånger om dagen att man ser så trött ut! Vet inte vad felet är men det är väl någon infektion som inte vill slå ut riktigt. Är jättetrött helatiden, men när jag försöker vila efter jobbet känns det omöjligt! Men det är väl vissa saker som ligger å gnager i huvudet...

Roligt att rally åkandet går framåt och bra. Roligast är nog när konkurenterna kommer å berömmer för dom tycker man kör fort! :) längtar redan till den 5 november då det är sprint på himpa, och till min stora lycka är det en sträcka ute på aspa med! En lång som bror sa va jätterolig med 3 lyft!! Hoppas på att han inte kvaddar bilen i Katrineholm i helgen nu bara! Men det gör inget isf ändå, för han är för snäll som ställer upp jämt. Jag har sån tur att ha så många snälla karlar i mitt liv!