Då var det torsdagen den 17 september 2009, tiden går förbi oss fortare än vi hinner med känns det som. Idag är det två år sedan som vår kära Farfar gick ur tiden, vet inte vad jag ska säga mer än att jag hoppas han har det bra var man nu blir av. Kan bara tala för mig själv men jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att han är borta ordentligt, känns alltid som han ska komma upp från källartrappan när jag är hos Farmor. Saknaden är såklart stor, men är tacksam för alla fina minnen du gett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar